Igår var det Maltes ettårsdag! På nått sätt så var det lite extra mysigt att gå in och hämta honom på morgonen. Det var ju liksom första gången jag fick se honom som ettåring. Hela förmiddagen gick till att röja här hemma för farmor och farfar skulle komma och fira lite på eftermiddagen och då måste det ju se presentabelt ut. Sen under Maltes sovstund så hjälpte Viola mig att slå in lite paket. Resterande timmar tills firandet började så frågade Viola konstant om hon fick öppna presenterna. Hennes argument var att hon hade långa klor och att hon var en stor tjej som kunde öppna paket själv. Ha ha, bra att hon redan kan argumentera! För att slippa tjatet så åkte vi en snabb sväng till kyrkis där Viola träffade en kompis och Malte fick springa och busa av sig innan "kalaset".
När vi kom hem så var redan pappa och gästerna hemma och väntade på födelsedagsbarnet. Efter en citronmoussetårta (som dessvärre Malte sedan kräktes upp) så var det ÄNTLIGEN paketöppning. Malte hann knappt nudda presenterna innan Violas vassa klor hade slitit av pappret, hmm, inte helt okej!
Jag har haft lite dåligt samvete över att vi inte köpt så mycket presenter, men samtidigt så behöver han inte direkt mer leksaker och kläder har han massor just nu. Så i present fick han ett stort flygplan med lite figurer till och fyra böcker i serien "Jag vet!" av Ingela Arrhenius. Sen så blev det en betydligt dyrare present...en ny barnvagn! Den fick han redan i söndags, då vi tog premiärturen ute i det fina vädret. Han satt som en kung och såg ut att verkligen tycka om den.
Malte har inte lärt sig några ord än. Han har sagt mamma, men det var längesen jag hörde det nu. Det nya är att han har börjat skälla som en hund. När vi läser hans favoritbok "Vad är det som låter - Bondgårdsdjur" så kommer det en hund på sista sidan och då ser man hur han laddar och sen börjar han skälla. Så gulligt! Fast det blir ju inte exakta skall, men ett ursött puffande och frustande!
Annars så är det halsband och diadem som gäller för Malte. Han kan inte gå förbi ett halsband som ligger på golvet utan att trä det över huvudet. Något annat som han inte kan vara utan är OST! Man kan knappt visa honom osten för då gormar och skriker han tills man ger med sig och ger honom några skivor. I helgen när vi åt frukost orkade vi inte skiva osten så han fick äta direkt ifrån ostbiten. Behöver jag nämna att det blev en tyst och lugn frukost?! Eftersom han vill smaka på allt han ser, så var det även fri tillgång till smörgåsgurkan. Allt för frukostfriden =)
