The days of our lives

Idag så var det en spännande dag för Viola, hennes första operation! Sen i våras eller kanske i somras så har hennes högra tumme inte gått att räta ut. Efter ett antal läkarbesök så fick hon diagnosen trigger finger och nu äntligen så var det dags för operation. Viola har länge varit väldigt intresserad av sjukhus och sånt, så vi har pratat ganska mycket om sjukhus, läst sagoböcker om operationer och lekt en hel del sjukhus hemma för att göra denna dagen mindre läskig. Redan igår när vi packade väskan som vi skulle ta med till sjukhuset så var Viola väldigt uppspelt och ville åka till sjukhuset direkt.

 

Efter en god natts sömn så var det alltså operationsdagen. Efter att jag väckte Viola så fick hon hoppa i badet och tvätta sig med tvål. Efter det så var det på med rena kläder och Emla-plåster, som skulle bedöva huden så det gör mindre ont att bli stucken. Sen åkte vi hela vägen till Borås och Viola pratade om sjukhuset och doktorn hela vägen. När vi kom fram så blev det väldigt spännande och verkligt för Viola så hon hade svårt att vara still. Då fick hon sjukhuskläder och sen gav en sköterska Viola tre olika mediciner. Jag fick välja om vi skulle ha en lite lugnande medicin eller om vi skulle ha en väldigt lugnande som gav minnesluckor. Både jag och sköterskan var överens,så det blev det enklare varianten. Efter all medicin så gick vi till lek/väntrummet där vi fick vänta i över en timme. När det äntligen blev vår tur så blev det sådär spännande igen och Viola studsade och dansade fram i korridoren till operationssalen sjungandes "Här kommer Pippi Långstrump". Även upp på operationsbordet gick som en dans. När det var dags för att sätta in en slang i armvecket blev det lite ängsligt, men personalen var snabba så det gick bra det också. Sen var det dags att söva henne och hon la sig så snällt på kudden och höll i masken med syre som hon fick över mun och näsa. Sen säger en av sköterskorna att hon fått sovmedicinen och då ser jag hur hon börjar bli sömnig. Till skillnad mot vad jag hade tänkt så kändes det inte alls läskigt eller otäckt att se henne somna, vilket var en lättnad. Jag gav henne en klapp på kinden och gick ut. De sa att jag kunde ta en fika på 30 minuter och sen så borde hon vara klar. Så jag gick ner till cafeterian och köpte en kaffe och årets första lussekatt. Konstig känsla att sitta och fika när man vet att ens dotter ligger på operationsbordet. Sen fick jag vänta ett tag på att hon skulle bli klar, blev nog nästan en timma innan jag fick komma in till uppvaket. När sköterskan hämtade mig i väntrummet frågade hon om det var jag som var Pippi Långstrumps mamma, tror Viola charmade personalen med sin dans och sång! På uppvaket blev det ytterliggare en timmas väntan på att hon skulle vakna. När hon väl vaknade så piggnade hon till fort och efter två isglassar, en yoghurt och äpplejuice (allt fördelat på två timmar) så fick vi åka hem. Med sig hem fick hon ett nytt gosedjur, en kanin, som genast blev en favorit.

 

Jag är så imponerad och så stolt över dig Viola. Tillsammans är vi oslagbara! Jag älskar dig så <3

 

 

Viola får sjukhuskläder

Jag försöker lära Viola att alltid tala sanning. Det är verkligen inte det lättaste, men att syna hennes bluff är superenkelt. Hon kan verkligen inte ljuga bra. Hela hon blir lurig och hon flinar så fort hon ljuger. Vi har förklarat för henne att vi alltid försöker att säga sanningen till henne och att vi vill att hon också talar sanning till oss även om den inte alltid är så rolig. Jag har lovat henne att om hon bara talar sanning så kommer jag inte att bli arg. Efter flera misslyckanden/ljug så kom Viola till mig igår och sa att hon sagt förlåt till Malte. Varför då frågade jag och hon svarar då att hon gjort honom till tiger. Jag fattade inget och gick ut till Malte som satt och lekte i köket. När han vände ryggen till mig så såg jag hans bakhuvud som var alldeles svartrandigt efter att Viola målat honom med en tuschpenna! Hmm, det var bara att hålla sitt ord och säga att det var jättebra att hon sa sanningen, men att det inte riktigt var okej att måla på lillebrorsan egentligen. När jag sa nattade Viola så frågade hon om Malte fortfarande var tiger. Jag svarade då att ränderna hade ramlat av i badbaljan. Såg hur besviken hon blev, men jag såg även hur det glimrade i ögonen av nya hyss!

 

Sen idag så hade Viola gått till Joacim och sagt förlåt. Tydligen hade hon stampat sönder tomaterna jag hade köpt. Efter det så började jag ana ett mönster, Viola tror att så länge hon berättar sanningen så kan hon komma undan med vad som helst! Jag får nog tänka om min taktik lite =)

 

 

Vad gäller Malte så har han blivit en supersnabb kille. Tittar man bort för länge så är han spårlöst borta. Förut när jag lagade mat så hörde jag att han pratade lite för sig själv och jag kunde inte riktigt fatta vart han var. När jag hittade honom var han nästan uppe på övervåningen!! Huga, måste verkligen ha stenkoll nu.