The days of our lives

Att komma iväg till dagis i tid varje morgon brukar vara en pärs. Men visst, vissa dagar då Viola är på bra humör så kan det gå jättebra och vi kan nästan stå klara i hallen redo att gå när klockan bara är strax efter åtta. Fast emellanåt så kommer de dagarna då allt blir lite galet, som igår när vi började morgonen med att fösova oss. När jag hade fått på Viola kläder och vi kom ner på nedervåningen så var klockan redan åtta! Jag insåg direkt att jag var tvungen att skippa frukost (kan ju äta när jag kommer hem), men när jag frågade vad Viola ville ha fick jag det klassiska svaret: Ingenting! Efter mycket dividrande om hur viktigt det är med frukost för att orka med att leka på dagis kunde damen tänka sig att äta lite "Loon" (melon). Melonen åts i snigelfart och dess fröer blev spridda över hela badrumsgolvet. Ja, hon åt frukost sittandes på pottan, allt för att snabba på för att komma iväg i tid. När hon var klar torkade hon munnen på min tröja och sprang ut i köket. Perfekt tänkte jag nu klär hon på sig så vi äntligen kan gå, men när jag kommer ut i köket försöker hon få på sig en flytväst, för den ska hon absolut ha på sig till dagis... Efter lite för hög röst från mig så åker flytvästen av och en jacka på. Nu är det bara skorna som är kvar, men självklart kan jag inte hitta dem. När jag frågar Viola så vet hon ingenting och säger att hon vill ha stövlar istället.  Okej för mig, men vart är stövlarna tro. Efter en snabb löprunda genom huset hittar jag två par gummistövlar, ett par gröna och ett par röda. Viola vill ha gröna, men dessvärre så var den ena stöveln blöt inuti då den badat i poolen kvällen innan. Ger henne de röda stövlarna, men inser då att den ena är fylld med yoghurt! Så till Violas stora lycka så får det bli en stövel av varje färg. Morgonen slutar alltså bra med en nöjd dotter, svettig mamma och vi blev bara 5-10 minuter sena. Inte illa =)

 

 

 

 

 

 

Det här med mjölkfri kost är ju lite småknepigt. Konstigt nog så blir man ju galet sugen på nån mat som man egentligen inte ska äta. Fast idag så var jag sååå sugen på pannkakor att jag var tvungen att googla upp ett recept på mjölkfria pannkakor. Jag hittade flera recept där de bara bytt ut mjölk rakt av mot havredryck, så det testade jag idag. När smeten var klar så fick den stå och dra lite, men när jag kom tillbaka ut i köket stog Viola och rörde i min smet. Med ett stort leende så sa hon: "Jag socker där" och pekar på min smet. Jag frågar om hon har hällt socker i min smet och får då ett glatt "JA". När jag tittar på bänken så finns där ett saltkar, med massa salt bredvid sig. Jag frågar då igen om hon har hällt i socker (samtidigt som jag pekar på saltkaret) och frågar hur mycket hon hade i. Som svar får jag ett ännu gladare "Ja, mycket". Hmmm, min pannkakssmet var alltså översaltat, men eftersom jag var trött och hungrig, samt hade vanliga pannkakor att göra till resten av familjen så bestämde jag mig för att ställa in smeten i ugnen och hoppas på det bästa. Jag kan ju bara konstatera att det är väldigt svårt att stå emot frestelsen att småäta på en nystekt pannkaka samtidigt som man steker. Fast bara man påminner sig själv varför man undviker mjölk så blir man genast motiverad igen!

 

När maten var klar så var jag så hungrig så även om min ugnspannkaka var lite översaltat så slank den lätt ner med lite extra söt sylt till. Dessvärre så såg den inte så rolig ut och konsistensen var som gröt. Läste lite mer på nätet sen och hittade flera som kommenterat recepten och skrivit att de inte får sina pannkakor att stelna när de har havredryck i. Hmm, bättre lycka nästa gång?