The days of our lives

 

 

Då har min lilla bebis redan blivit två år. Kan inte fatta hur fort tiden går. Det känns som om det bara var förra veckan som jag gick och bar på honom när han var nyfödd och pyttig. Nu har han utvecklats till en tuff pojke som vet vad han vill och med glimten i ögat. Han har skinn på näsan, men är även så underbart känslig (kan tycka att något vardagligt, som att starta bilen, kan vara hur läskigt som helst). Ordförrådet är stort och det går att ha små samtal om ditt och datt med honom. Favoriten är att prata i telefon, gärna med mormor eller farfar.

 

Inför födelsedagen så hade vi lite problem över vad vi skulle köpa. Han har alla leksaker han kan önska sig och vi vill inte köpa för mycket dyrt och onödigt som ändå bara blir liggandes. Så vi bestämde oss för att köpa lite praktiska saker. Så helgen innan han fyllde år fick han en ny säng. Precis en likadan som syrran. Malte blev jätteglad och hjälpte till att bygga ihop den. Fast att få honom att sova i den var desto svårare. Vi brukar ju bara kunna lägga honom i spjälsängen och gå ut och då somnade han bra själv. Fast nu fattade han direkt att det gick att gå upp, så det har varit en lång inkörsperiod för att få honom att ligga kvar och komma till ro. 

 

Vi vuxna fick inte vara med inne i danssalen så vi fick tjuvkika i fönstret. Viola var jätteduktig och följde instruktionerna bra. Vi kände oss väldigt stolta och Viola var överlycklig när hon kom ut till oss. Kul att äntligen hittat något som Viola verkligen tycker är kul.

 

Julen spenderades hemma hos mormor och morfar detta året. Det kändes lite konstigt då det inte var någon snö, men när alla paketen hamnade under den vackra granen infann sig julkänslorna ändå.

 

Det var bestämt sen innan att morfar skulle vara tomte, men vi var lite nervösa att Isak och Neo skulle avslöja honom i tomtedräkten. Så jag och Joacim bestämde att vi skulle "tomta" för Viola på natten innan julafton. Fast när Joacim hade klätt ut sig och gått upp till hennes rum så gick det inte att väcka henne. Hon hade varit uppe för sent och var totalt utmattad. Joacim fick skaka om henne för att få henne att öppna ögonen, men när han presenterade sig som tomten och tackade för pepperkakorna hon ställt ut svarade hon bara "Ja" och somnade om innan hon ens nuddat kudden med huvudet! Efter flera försök att få liv i henne så gav vi upp... Fast när jag väckte henne dagen efter var det första hon sa till mig "Mamma jag hade en dröm. Tomten var här, men han var utklädd till brandman." Så någonstans hade hon ändå registretat att Joacim pratat med henne. Och det där med brandman kom nog ifrån att tomtedräkten stank rök. Ha ha ha

Efter en god julfrukost så kom Andreas med familj. Efter en stunds lek och bus var det dags för mat och för första gången på tre år så åt jag klassiskt julbord med prinskorv, köttbullar och julskinka. Jag testade kalkon prinskorv och kalkonskinka och hade gjort kycklingköttbullar. Allt var gott, speciellt julskinkan, men oj så kraftigt det blev för magen. Fast med lite ris-ala-Malta till efterrätt så blev det lite bättre.

Sen var det dags för tomten (morfar) att komma på besök. Självklart så kände barnen igen morfar, men det gjorde inte så mycket för Viola då tomten ändå varit hos henne på natten! Malte tyckte dock att det var läskigt och klängde sig fast i mormor och sa "Nej, nej". När tomten gått sin väg tog Neo över som tomtenisse och delade ut resten av julklapparna.

Viola fick av oss bla: My little ponny slott, en my little ponny och draken spike, Barbie påslakan och roliga böcker.

Malte fick av oss bla: en dammsugare, kaffemaskin och brödrost och en hjullastare i Playmobil.

 

Inför julen så har vi pysslat och pyntat i flera veckor. När barnen gick hem på jullov så fick vi med oss en påse med fina pynt som Malte hade gjort. Det var en fin stjärna av silvriga piprensare, en kotte som han målat röd och en härlig degklump med ull och pinnar som ben.

 

Sen jag började jobba igen, även om det bara är 75% så har jag varken haft tid eller ork till att uppdatera bloggen. Och när jag inser hur mycket som jag missat ta upp så blir det aldrig av att jag skriver eftersom jag vill få med allt. Så för att förhoppningsvis börja om på nytt så kör jag en snabb sammanfattning av vad som hänt sen senast.

 

Viola och Malte kommer oftast bra överrens. Fast Malte han har kommit in i en period där han gör allt för att retas med Viola. Han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få henne hysterisk. Jag har försökt förklara för Viola att vi inte ska bry oss om när Malte busar, men hon är ju så känslosam så det är väldigt svårt för henne att inte skrika och gråta. Det har även blivit en hel del "sitta på trappan" för Malte, då han börjat slåss, drar i håret och vara lite elak mot katterna. Det har gett resultat, så nu börjar han förstå vad som är rätt och fel.

 

Nu börjar det kännas att min föräldraledighet närmar sig sitt slut. Kommer på mig själv att sitta och titta på barnen och le så stort jag bara kan. Jag njuter så mycket jag kan av alla små tillfällen och suger åt mig så mycket kärlek och glädje jag bara får plats med i mitt hjärta. Detta så att jag kan ta fram dem när saknaden blir för stor när jag är tillbaka på jobbet. Jag kan i varje fall glädja mig åt att jag bara jobbar 4 dagar i veckan och faktiskt får en heldag extra med dem varje vecka. Något jag inte hade när Viola började på dagis.

 

Jag vet inte om det beror på att hon längtar efter dagiskompisarna eller om hon faktiskt uppskattar hans sällskap, men Viola vill mer och mer leka med Malte. Idag var de supermannen och svischade runt i trädgården med varsin kökshandduk som mantel. Enkelt, roligt och så gulligt! Detta är ett av de guldkorn som jag lagrat i hjärtat och kommer att njuta av många gånger när jag tänker tillbaka på det.

 

 

Nu har Joacim börjat jobba igen så det är bara jag och barnen som är hemma. Vädret har varit mer än fantastiskt och vi är ute mest hela tiden. Dessvärre är det inte det lättaste att vara själv med två barn på stranden. Skärskilt inte när en vill ut i vattnet och simma och den andra vill sitta i vattenbrynet och gräva. Vi har gjort så att vi har varit hemma på förmiddagen och åkt till stranden på eftermiddagen några timmar. Viola är riktigt duktig på att simma nu och klarar att simma med sina simpuffar både hundsim och ryggsim.

 

Fast idag kände jag mig helt slut och orkade inte ta med båda barnen till stranden så vi satte oss i bilen och åkte till leksaksaffären och köpte en ny vattenleksak. Det var en bläckfisk som man kopplade till vattenslangen och som sprutade vatten. Superkul tyckte barnen som sprang fram och tillbaka som galningar. Då solen varit väldigt het idag så har det blivit många drick- och glasspauser.

 

Jag har varit duktig hela dagen och hållit mig undan glass, så på kvällen gjorde jag en frappe som jag skulle avnjuta på altanen. Viola ville gärna smaka och tyckte det var så gott att hon drack större delen av den...typiskt. Fast det var härligt att bara sitte ute i skuggan och njuta av stillheten. Dessa dagar är sånna som jag vill minnas förevigt.

 

Då var Joacims semester slut för denna gången. Sista dagarna spenderade vi hos mormor och morfar i Lidköping. Vi började vistelsen med blåbärsplockning ute vid Svalnäs. När vi kände oss nöjda med mängden bär så gick vi ner till vattnet och barnen var snabba ner i vattnet. Vi hade egentligen inte tänkt att de skulle bada, men hade med en handduk som tur var. På kvällen bakade vi blåbärspaj. Testade ett nytt recept, men det blev både salt och bränt då vi missade timern på ugnen!

 

 

På tisdagen så tog vi en tur till Läckö slott, då även min mormor hängde på. Viola hoppades på att se en prinsessa, men fick glatt nöja sig med lite tavlor på prinsessor och några få klädesplagg. Efter vandringen på slottet tittade vi närmare på slottsträdgården där Viola råkade komma bort. Efter detta bjöds vi på glass på ett glasscafé. Viola och Malte skulle egentligen dela på en glass, men det funkade inte direkt så Malte fick smaka på min glass sundae. Tyvärr kunde vi inte njuta till fullo då Viola blev knasboll och hoppade och studsade som en galning i soffan. Sockerchock?!

 

En bild från två sommrar sen när Malte ligger i magen och en nytagen. Tänk vad tiden går fort!