Nu börjar det kännas att min föräldraledighet närmar sig sitt slut. Kommer på mig själv att sitta och titta på barnen och le så stort jag bara kan. Jag njuter så mycket jag kan av alla små tillfällen och suger åt mig så mycket kärlek och glädje jag bara får plats med i mitt hjärta. Detta så att jag kan ta fram dem när saknaden blir för stor när jag är tillbaka på jobbet. Jag kan i varje fall glädja mig åt att jag bara jobbar 4 dagar i veckan och faktiskt får en heldag extra med dem varje vecka. Något jag inte hade när Viola började på dagis.
Jag vet inte om det beror på att hon längtar efter dagiskompisarna eller om hon faktiskt uppskattar hans sällskap, men Viola vill mer och mer leka med Malte. Idag var de supermannen och svischade runt i trädgården med varsin kökshandduk som mantel. Enkelt, roligt och så gulligt! Detta är ett av de guldkorn som jag lagrat i hjärtat och kommer att njuta av många gånger när jag tänker tillbaka på det.
Vi har även gjort inlagd saltgurka efter min mormors recept. En riktig klassiker som får mig att minnas tillbaka till barndomen då vi var hos mormor på fika varje söndag. När säsongen för saltgurkan kom var fikat alltid extra gott. Detta var första året som Malte var med och hjälpte till. När vi var klara så tog vi det obligatoriska gurkburks-kortet. Nedanför kommer en liten återblick under några år då vi gjort den goda gurkan. Usch vad tiden går fort!
