Semestern fortsatte sedan på Astrid Lindgrens värld. Vi började i souvenirbutiken, men som vanligt ville Viola bara titta och inte köpa något. Så Joacim köpte en film till henne med Pippi på de sju haven.
Det var olidligt varmt, så vi tog många pauser och tittade på de olika föreställningarna.
Andra dagen i parken så hade vi med oss korv att grilla. Viola ville som vanligt inte sammarbeta på kortet =)
Årets favorit för Viola var Emil. Där sprang hon runt större delen av dagen. Här är hon inne i Emils matförråd och i snickeboa. Eftersom Viola visade intresse för Emil så kunde jag inte motstå att köpa en mysse och bysse till henne!
Innan vi åkte hem så ville Viola testa Inte-nudda-maken-parken.
Eftersom jag älskar att ta lotter så passade jag på att försöka vinna något till Malte. Efter 20kr lotter så vann han tredje pris i ett mjukisdjurslotteri. Tjejen som jobbade frågade vilket djur han ville ha, men jag bad henne hålla upp de han kunde välja på så att han fick ta den han tyckte så roligast ut. Istället för att välja antingen hästen, grisen eller fåret så tittade han på tjejen och stönade/grymtade precis som han valde henne istället. Både jag och tjejen skrattade åt honom. En liten tjejtjusare är vad Malte är! Tillslut så valde han/jag grisen som vinst.
Viola försökte också vinna, men hon ville testa ringkastning på flaskhalsar vilket är riktigt svårt. Efter tre försök (Viola, jag och pappa) gav vi upp. Då bröt Viola ihop och grät för hon ville så gärna ha en kanin, men då hände något fantastiskt. Killen som arbetade där tar en tredjevinst och ger till Viola och säger: det är klart hon ska ha en! Viola blev genast glad och jag och Joacim blev jätteglada och tackade så mycket. Måste ändå säga att all personal på Alv är fantastiska; glada och serviceinriktade. Perfekt ställe för barnfamiljer!
Förresten, på campingen så ville Viola leka på lekplatsen och eftersom vi bodde jättenära så lät vi henne leka själv där. Jag tittade till henne hela tiden och hon var duktig och lekte med de andra barnen. Eftersom Malte var hungrig gick jag in i husvagnen och matade honom vilket inte tar mer än 5 minuter. Joacim hann komma tillbaka från servicehuset där han hämtat vatten medans jag satt och matade. Plötsligt får han ett telefonsamtal av ett nummer han inte känner igen och svarar inte. När jag är klar så går jag direkt ut och tittar till Viola, men då upptäcker jag att hon inte är på lekplatsen mer. Panik! Då ser jag en liten ledsen flicka hos ett par längre ner på vår gata som storgråter. Herregud, det är ju Viola!! När hon ser mig ropar hon mamma och kommer springandes mot mig med armarna utsträckta. Jag springer mot henne med mina armar utsträckta och vi möts i en underbar kram fylld av känslor och tårar. Det visade sig att numret som ringt Joacim var från den familjen som hittade Viola. Sen besöket på Alv så hade hon ett band runt armen med våra kontaktuppgifter på. Skönt att veta att dessa band funkar, nästa gång måste vi bara svara i telefon =/
