The days of our lives

I fredags så ringde dagis och sa att Viola hade slagit i foten. Jag kunde höra henne skrika i bakgrunden när jag pratade med dagisfröken. Så det var bara att åka hem och ta han om min lilla älskling. När jag kom till dagis så satt Viola i sin vagn som fröknarna körde omkring. Hon blev jätteglad att se mig och samtidigt lite ledsen och ynklig för att hon hade så ont. När vi kom hem så satte vi oss i soffan och myste, men när jag frågade Viola om vart det gjorde ont så pekade hon på fel fot... När jag sedan kände och klämde så reagerade hon inte alls, vilket var väldigt konstigt. Vi misstänkte då att det var psykologiskt eftersom hon stukat foten ganska illa en gång tidigare. Även den gången så vägrade hon gå eftersom om trodde att det skulle göra ont. Så hela fredagen så fick vi bära omkring på henne.

På lördagen så var vi på Rydals museeum där det var en föräldramässa. De hade även en teater som Viola tyckte var rolig att titta på. Efter det så blev det fika följt av en snabb tur i mässhallen där vi köpte en ny tandborste och plockade till oss lite gratisgrejer. 

På eftermiddagen så åkte jag och Joacim till Gekås medans Viola var hos farmor och farfar. Som tur va så var även kusinerna där så Viola fick leka av sig rejält. Och till vår stora glädje så kunde Viola gå lite igen (dock haltade hon ganska mycket) när vi kom för att hämta henne.



Måste bara visa hur mina söndagsmorgnar brukar se ut. Jag får väl bjuda på mitt nyvaknade fejs =) Tre underbara katter, det är livet det!!