Efter en påminnelse från mamma så insåg jag att mitt bloggande ligger på is för stunden. Så efter en liten funderare på om jag ska fortsätta eller inte så har jag nu insett att detta är ett utmärkt redskap för att på ett kort och enkelt sätt dokumentera Violas uppväxt. Så jag måste verkligen fortsätta, för det räcker ju med en uppdatering i veckan tycker jag. Och det ska väl inte vara några problem att hinna med.
Då vädret har varit konstant dåligt de senaste veckorna så får man verkligen passa på att vara ute när solen tittar fram. För några veckor sedan så passade vi på att leka bland alla löven och vi lyckades även fixa ett fint familjefoto, som jag har tänkt att ha som bakgrund på min jobbdator.
Sen så fick vi även ett besök av mormor och morfar en helg. De passade på att övernatta hos oss innan sin semester till Egypten. Trots kallt väder så passade vi på att vara ute en stund för att få lite frisk luft. Viola och morfar klickade direkt och lekte tillsammans i sandlådan.
Sen så har det hänt lite mer spännande saker de senaste veckorna. Först och främst så har Viola fått en ny kusin, Liam. Så nu har hon fem kusiner och alla är pojkar! Vi var och hälsade på förra helgen och jag hade nog glömt hur liten en nyfödd bäbis är. Liam vägde ca 4kg, men han kändes som en fjäder. Tänk då Viola som bara vägde 2810g!!
Den andra saken som hänt är något med dramatisk. Precis innan läggdags den 12 oktober så låg Viola på soffan och myste. Sen så råkade hon rulla bakåt och då tog soffan slut så hon ramlade ner på golvet. Varken jag eller Joacim hann reagera. Trots att det var ett ganska lågt fall så blev hon jätteledsen och det tog lång tid att få henne lugn. Vi blev ganska nervösa att hon fått hjärnskakning för hon blev sömning direkt och åt knappt någon välling.
Morgonen efter så var hon fortfarande lite ledsen och lämningen på dagis gick dåligt. Sen när jag åt frukost på jobbet så ringde dagis och sa att Viola inte alls var som vanligt och att de var oroliga. Så jag ringde vårdcentralen och fick en läkartid på eftermiddagen, men väl där så sa läkaren att det bara var smärta i musklerna och att det skulle gå över ganska snart. Efter det så tyckte vi att det blev lite bättre, men hon hade fortfarande ont när man lyfte henne så vi lärde oss att ta henne under rumpan istället för under armarna när vi lyfte henne.
Tillbaka på dagis på måndag så hade hon blivit lyft lite hastigt under armarna och tydligen blivit jätteledsen/hysterisk. Så då ringde dagis igen eftersom hon nu inte ville använda sin vänsterarm och jag ringde i min tur vårdcentralen igen som sa att det inte var någon fara. När jag hämtade henne från dagis på eftermiddagen så blev jag nästan lite chockad för hon kunde inte lyfta vänsterarmen alls och hade ingen styrka i den heller. Fast senare på kvällen så var det lite bättre igen, så vi bestämde oss för att vänta någon dag till innan vi eventuellt ringde vårdcentralen ytterliggare en gång. Jag hatar nämligen att känna mig som en tjatig förälder, vilket VC får en att känna sig!
Fast efter att Violas farmor varit här och sett Viola så blev hon väldigt orolig vilket gjorde Joacim så orolig att han åkte med Viola till doktorn nu i torsdags (19 okt). (Och om Joacim åker tidigt från jobbet så måste han verkligen varit orolig, för det är inget han gör frivilligt annars!) Läkaren såg direkt att Viola hade brutit nyckelbenet och efter röntgen så insåg de att benet var helt av!! Troligen så hade det bara varit en spricka först som senare hade gått upp... Lyckligtvis så låg benen jättebra ihop och hade redan börjat läka. Joacim berättade att Viola hade varit jätteduktig hela undersökningen och hade inte ens blivit ledsen när läkaren klämde på nyckelbenet. Röntgenpersonalen hade frågat Joacim "Hon är rätt tålig den eller?" och han svarade stolt "Ja, det är hon!". På kvällen firade vi första frakturen med gräddglass, och jag tror Viola åt mer glass än både mig och Joacim, men det är hon verkligen värd, som har gått med brutet nyckelben i över en veckas tid. Farmor och farfar kom också förbi på kvällen med en må-bättre-present i form av en doktorsväska =)
