The days of our lives

Idag så har vi varit på öppet hus i församlingshemmet igen. Trots att jag var sen iväg dit så var vi näst först. Fick kontakt med lite fler mammor idag och Viola lekte med en annan liten tjej som bara var några månader äldre än henne vilket var roligt att se. Det var även pepparkaksbakning, men det skippade vi och lät de lite äldre barnen fixa det. Efter mycket lek så åkte vi hem, men vi tog några omvägar och ropade på Birgit. Viola somnade i bilen så det var bara för mig att ta henne ur bilbarnstolen och lägga henne i sängen när vi kom hem. Sen så gjorde jag iordning hennes lunch som blev potatis med majs och ägg. Kanske låter som en konstig kombination, men det gick ner utan problem.

Mitt under min matlagning så ville Dolf gå ut, men bara några sekunder efter att jag släppt ut honom så krafsade han på altandörren och ville in igen. När jag kollade i fönstret så tyckte jag han såg så annorlunda ut, och insåg då att det är BIRGIT som kommit hem!! Jag blev jätteivrig och sprang till dörren och öppnade, men Birgit hade ingen bråska att komma in utan lunkade som vanligt in lite lojt. Hon verkade knappt glad att vara hemma utan drack lite vatten och åt lite torrisar innan hon gick upp och la sig i sin favorit stol. Fast när jag gick efter henne och klappade på henne så började hon kurra och hoppade upp i mitt knä och vi bara myste av varandra.



På kvällen så åkte jag och Viola och köpte lite onödigt julpynt samt lyxmat till Birgit som jag hade tänkt att jag skulle göra för att fira att hon kom tillbaka. Blev en sheba med oxkött som såg god ut, men när jag serverade den till henne så luktade hon bara på den och jamade efter annan mat. Hankatterna blev överlyckliga och åt upp allt istället. Bra att någon blev glad i varje fall!