The days of our lives

Birgit kom aldrig in igår så jag gick på en kvällsrunda vid elva och ropade, men hon kom inte. Var nere mitt i natten och ropade, men ingen Birgit då heller. Sov lite oroligt och så fort jag vaknade så skyndade jag mig för att se om hon kommit hem, men icke då... Hela dagen så har jag kollat i fönstren efter henne, men utan resultat. Jag har en sån jobbig känsla i bröstet som om något hemskt har hänt. Så fort Joacim kom hem så gick jag ut i kylan och letade och ropade, men tyvärr utan resultat. Jag hoppas verkligen att det är någon vänlig själ som tagit hand om henne och som sätter ut en annons så jag kan få tillbaka Birgit.



Lite roligt har ju jag och Viola haft också även om mina tankar mest kretsat runt Birgit. På förmiddagen så var vi på badet och Viola simmade med ett par armkuddar helt själv. Sen så pratade/ropade hon så högt att hon gjorde alla andra barn lite förvånade. Sen på eftermiddagen så ställde hon sig upp själv för första gången. Tyvärr missade jag precis när hon gjorde det, men fick några fina kort när hon väl stog där.